Äntligen kan jag andas igen!

Efter en tids "deppis" känner jag mig bättre.
Att fumla runt efter ficklampa i en mörk, fuktig och syrefattig jordkällare för att hitta EXIT-skylten som slutat lysa, vore nog en beskrivande förklaring i de stunder jag mår som sämst.
Det här måendet är en del av min ADHD, och det finns tyvärr ingen tablett eller elixir som tar bort den.
Men det finns viljan att leva!

Alltså, jag har hittat ficklampan, lokaliserat den trasiga EXIT skylten (som jag kommer att byta lysrör på...undrar om det finns nån miljövänlig alternativ...eller livslång lysgaranti!?!) och börjat ta mig mot utgången. Sakta men säkert, så man inte snubblar på vägen i ficklampans svaga strimma av ljus. Kankse nån dag kommer jag fixa till  belysningen i jordkällaren.
 Skaffa såna där lysen som tänds när man klappar ihop händerna...eller varför inte en rörelsedetektor!?!
Det vore ju nice...
Men det kommer! Man blir klokare för varje gång man hamnar i mörkret...jag menar, nu hade jag ju lämnat en ficklampa där!
Nästa gång kanske jag har med mig en liten glödlampa som jag kan installera på en lämplig rot som slingrar sig i taket...

Så ja, nu är det bara att ta ett steg i taget mot dagsljuset!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0