How low can I go...

Jag älskar mina barn, jag älskar min man, vi har ett hem och en bil att ta mig dit jag vill komma, kläder på kroppen, mat i magen...men ändå känner jag mig...kan man säga missnöjd? I alla fall är det något som skaver...

Är jag egoistisk? Nae, det kan jag nog inte säga...jag ger ju all min tid till min familj.

Kan jag be om egen tid? Visst, men när i hela världen ska jag göra det...jag har liksom tappat känslan för hur man tar hand om sig själv...hur ska jag ta hand om MIG? Hur fyller jag min bägare med meningfulla saker för mer kraft och ork? Åh, vad jag önskar att jag hade mer skinn på näsan för att ta mig egen tid...istället blir jag grinig, nedstämd, glädjelös och utråkad helt enkelt.

Tråkmåns utan gränser, inget känns roligt....BLÄÄÄÄÄÄH!

Jag vet inte....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0