Objudna ohyran...jag förbannar dagen de föddes!
En mysig tisdag eftermiddag sitter barna runt köksbordet och ritar...Krafs krafs krafs...Victoria sitter och kliar sig i huvudet...igen. Jag ställer en dum fråga på i helt uppenbar situation:"Kliar det i huvudet?" DOUH!?! "Får jag bara kolla...." säger jag, och rotar redan runt i skallen på damen som en schimpans efter mellanmål.
Och då fick jag syn på något som kröp rakt framför ögöna på mig!
Hela mitt inre skriker "NEJ!"
Jag nyper tag i den nyfunna krypet, och lägger den på vitt papper för en grundlig undersökning...
"Vad var det mamma? Hittade du nåt?" undrar Victoria, och jag ser hur hele hennes inre förbereder sig för det värsta.
Nu har jag identifierat det krypande föremålet, och mina tjejer + ett lånebarn tar ett steg tillbaka när jag får ur mig:"Vi har fått löss...."
Victoria brister i gråt, lånebarnet uppmuntrar mig att döda lus-j*veln, jag suckar innerligt och förbannar den som kom på att dessa blodsugande parasiter än skulle finnas (inombords förståss) och Saga ser allmänt opåverkad ut i sin lilla tillvaro, med en viss förundrar på den snabba vändningen i atmösfären.
Ja, vad annat finns det att göra, än att ta fram Knit-free, ringa lånebarnets mamma och informera vad jag just hittat, och systematiskt kamma barn efter barn, för att sedan ringa runt alla de barns föräldrar som kan blivigt drabbade.
Mitt största bekymmer är, hur länge ska vi kämpa mot dessa dj*vulskap denna gång?
Victorias största bekymmer är: JAG VILL INTE KLIPPA HÅRET!
Imorgon ska det schamponeras igen, och jag ber till den som har koll på det mesta:"Snälla, låt detta funka!"
Och då fick jag syn på något som kröp rakt framför ögöna på mig!
Hela mitt inre skriker "NEJ!"
Jag nyper tag i den nyfunna krypet, och lägger den på vitt papper för en grundlig undersökning...
"Vad var det mamma? Hittade du nåt?" undrar Victoria, och jag ser hur hele hennes inre förbereder sig för det värsta.
Nu har jag identifierat det krypande föremålet, och mina tjejer + ett lånebarn tar ett steg tillbaka när jag får ur mig:"Vi har fått löss...."
Victoria brister i gråt, lånebarnet uppmuntrar mig att döda lus-j*veln, jag suckar innerligt och förbannar den som kom på att dessa blodsugande parasiter än skulle finnas (inombords förståss) och Saga ser allmänt opåverkad ut i sin lilla tillvaro, med en viss förundrar på den snabba vändningen i atmösfären.
Ja, vad annat finns det att göra, än att ta fram Knit-free, ringa lånebarnets mamma och informera vad jag just hittat, och systematiskt kamma barn efter barn, för att sedan ringa runt alla de barns föräldrar som kan blivigt drabbade.
Mitt största bekymmer är, hur länge ska vi kämpa mot dessa dj*vulskap denna gång?
Victorias största bekymmer är: JAG VILL INTE KLIPPA HÅRET!
Imorgon ska det schamponeras igen, och jag ber till den som har koll på det mesta:"Snälla, låt detta funka!"
Kommentarer
Trackback
